År 2009 hade jag som mål att – ja, vaddå??? Jag vet inte! Jag vet bara att hösten 2008 var alldeles för stressig, och så ville jag inte ha det 2009!
Jag startade i mitt allra första fasta jobb den 1 januari 2009: På DNA-labben vid De Naturhistoriske Samlinger (DNS) vid Bergen Museum (BM)! Här jobbar jag med två andra fast anställda plus alla användarna. Och jag måste säga, att bättre arbetskamrater finns inte – stort tack till dem för att de hjälpte mig tillrätta! Men inte förrän i mitten av september kom vändpunkten när jag förstod och verkligen kände att detta är MIN tjänst.
Nu bläddrar jag i min almanacka, där jag har klistrat in två bilder av fotbollsspelare: På första sidan Huseklepp, som får symbolisera positivitet och en ljus syn på livet. På andra sidan har jag Ibrahimovic, som ger mig energi och gå-på-anda när jag behöver det.
Januari och februari var jobbiga. Jag var ny i jobbet och dessutom ganska sjuk, antagligen en släng av influensa lagom till min födelsedag och framträdande på Darwin-jubileet. I mars lämnade jag styrelsen i Norsk-Svensk förening, ett ledsamt men riktigt beslut. Jobbet tog mycket energi, bland annat handledde jag för första gången två studenter på labbet.
Runt påsken i början av april tror jag att de första tecknen på ett annalkande MS-skov kom. Som vanligt ville jag inte ta in informationen från kroppen, utan förnekade det… Inte mera detaljer här, men København/Flyinge-turen den 30/4-5/5 var inte bra. Och när jag kom tillbaka till Bergen sattes jag på kortisonkur, sjukskrivning och utredning om byte av bromsmedicin. De två sista veckorna testade jag såkallad aktiv sykemelding, och det var bra. Tysabri-behandlingen kom igång den 25 juni, ganska odramatiskt, och jag har stora förhoppningar! I all denna turbulens orkade jag inte riktigt glädja mig över att artikeln i Biological Conservation tillsammans med Håkan, Jan-Eric och Stefan äntligen kom i tryck.
Trots allt blev det en fin 17 maj, med sol och god mat. Med Hans hjälp kunde jag gå runt i centrum av fina fina Bergen. Sjätte juni var också strålande! Jag minns sommaren som fin, faktiskt. På semestern var vi mest hemma, men tillbringade en fin vecka i Skåne. Då passade vi dessutom på att sparka igång Xanthoria calcicola-projektet ordentligt! Hemma i Norge körde vi ett par turer med lånad bil, bland annat till Sogn och Fjordane. Det var fint att se att jag kunde bli terränggående igjen.
Firandet av Ingvars jubileum den 11 augusti var en av årets stora och minnesvärda händelser. Ett par års arbete med planering och genomförande av festskrift och festlighet ändade. Och det blev ännu bättre än jag hade vågat hoppas! Åtta av hans lavdoktorander var närvarande!
Hösten var fylld med diverse aktiviteter, men inga stora stressmoment, vilket var bra. En vacker höstdag körde jag en tur med Hans och hans mor till Mjølfjell, för att se på deras hyttetomt. Det var strålande att komma ’til fjells’ en sådan dag, och det är något vi har pratat om flera gånger efteråt!
Tja, ”inga stora stressmoment” skrev jag, men det är inte riktigt sant. Hela året pågick arbetet för att förbereda höstens stora händelse, frimärksutställningen BERGEN 09. Den pågick 17-18 oktober, och var en succé! Jag fick 74 poäng, vilket är vermeil (försilvrat brons) – en överraskning! Det betyder att jag nådde mitt mål, att kvalificera samlingen till national utställning.
Helgen efter var det dags för mig att resa till Alingsås, för J-E:s födelsedag. Jättetrevligt! Roligt att träffa både ’familjen’, gamla kompisar och nya bekanta.
Sjätte november tog jag vaccin mot svininfluensa, 9-11 november satt jag för första gången i mitt liv i anställningskommitté och intervjuade sökare, 20 november var det sista julfesten med botanikerna på Realfagbygget, och sedan har resten av året i stort sett handlat om att förbereda och genomföra flytten av DNA-labbet! En stor glädje i december var att Hans och min första gemensamma vetenskapliga publikation trycktes i The Lichenologist. Och så skrev vi ett litet stycke till Lavbulletinen om Xanthoria calcicola-projektet.
Som vanlig är jag mycket trött dessa veckorna kring årsskiftet, men också glad och tacksam. Trots allt det jobbiga med ny tjänst och ny sjukdomssituation, har det varit ett positivt och spännande år. Jag är nöjd med 2009!
