Nu kämpar jag; sista arbetsdagarna innan semestern tar vid! Trodde jag skulle vara ensam på lab, men nej. Ensam hemma, och i går var jag riktigt duktig med disk, tvätt, dammsugning och bädda rent. Sedan somnade jag som en stock, orkade inte ens se sena matchen i fotbolls-EM…. Nu kollar jag på Sverige-Ukraina, 1-1 i 76 minuten. Emil Forberg, alltså! Och så tycker jag att Sverige jobbar bra som ett lag!
Men egentligen skulle jag hellre ha gått och lagt mig!
«Kjør langsomt! - og vi kommer tidsnok hjem.»
Kjør sakte, bybanefører
Over Danmarksplass
Så jeg rekker å nyte
blomstrende gullregn
Kjør langsomt, vognfører
Mellom Brann stadion og
Wergeland
Jeg kikker på de andres liv
Gjennom vinduer, på balkonger
Kjør rolig, vognfører
Ut fra tunnelen mot Sletten
Der det er hett og tett
mellom trafikk og fotgjengere
Stopp nå, bybanefører!
På Slettebakken bor min
kjæreste;
her må jeg av; og går i ro og
mak helt hjem
💓
En stresset arbeidsuke i midten av mars 2020 avsluttes med at arbeidsplassen stenger; du slår av instrumentene på laboratoriet og får så vidt tid til å hente potteplanten fra kontoret med hjem. Alle du møter der er enig: «Dette er sikkert over før påske!»
Men sånn blir det ikke. Etter åtte uker på hjemmekontor oppdager du at noe er endret for godt. Du har oppdaget et roligere liv. Hjemme er der mindre støy enn på kontoret i byen. Du må ikke lenger pendle sammen med utallige fremmende folk. Det sosiale presset er borte. Din reduserte aktivitet, som begynte allerede for ti år siden da du ble rammet av fatigue til følge av en kronisk sykdom, er blitt normalisert under nedstengingen av landet.
Et roligere samfunn må til for å slå ned smitten og du tar takknemlig imot. Et roligere liv, som du så lenge følte hadde lavere verdi i andres øyne, blir nødvendig og akseptert i tiden under koronapandemien.
Hva betyr et roligere samfunn? Du legger merke til at flere av dine bekjente, venner og kolleger begynner å få tid til å puste igjen. Hjulene i samfunnet, som du synes bare gikk fortere og fortere, sakter ned for en stund. Støy fra omverden reduseres. Du sitter på hjemmekontor og oppdager hvor stille det er i leiligheten, ja, i hele borettslaget. Og du finner mere ro til å utføre arbeidsoppgavene på en gjennomtenkt måte.
Hva betyr et roligere liv for deg? Etter den første iveren å vaske ned huset lagt seg finner du på andre, nye ting; skriver dagbok, leser bøker, baker brød, legger puslespill og prøver nye håndarbeidsteknikker. Du tar deg tid å lytte til fuglene og prøver å finne ut navnene på dem. Lavere sosial aktivitet blir normalisert. Du slipper den nesten skamfylte følelsen at du må forklare hvorfor du ikke har sett de nyeste filmene på kino, ikke har kjøpt billett til neste musikkfestival, takker nei til sosiale sammenkomster som innebærer mange sanseinntrykk og sene netter ... Du får tid til ettertenksomhet; du tar lange tenkepauser og reflekterer over livet. Hva har du brukt tid på? Hva må du bruke tid på? Hva har du lyst å bruke tid på? Er der noe du bør omvurdere. Må endringer til i livet ditt?
Den nye normalen i livet etter koronapandemien bør innebære et roligere samfunn. At samfunnet aksepterer - kanskje til og med stimulerer – ett valg å leve et liv i lavere tempo. At det blir økt forståelse for alle mulige ulike livsvalg mennesker kan ta. At alternative målestokker for livskvalitet tas i bruk. At det ikke nødvendigvis er stress som gir status til et menneske. At å velge et roligere liv ikke nødvendigvis betyr at du har et kjedelig liv. Det vet du.
1986 tog jag studenten! Den 10 juni skrev jag:
«Idag har jag varit och tagit studentfoton hos Föjer i Eslöv. (10:30) Köpte klassfotot från i torsdags.
Nu ligger jag och slappar på gräsmattan. Fint väder. På fredag ska vi i «gamla N3» som är kvar hemma, på fest hos Ulf. Skönt att slippa krångla med skjuts! Puss».
Solig dag och stararna tjattrar utanför. Jag har lagat en rabarberpaj, men först middag! Jag har skrivit en text till en tävling och tänker skicka in den i morgon! Nu läser jag intressanta Botaniska notiser (154:2). LBF är den enda botaniska föreningen jag är medlem i numera. Både Norsk och Svenska botaniska föreningen har jag lämnat.
..."i syrenernas tid och gullregnens månad"
Allt blommar samtidigt nu! Gullregn, japanska körsbär, syrener, tulpaner, hägg, lönn, maskrosor, olika gräs, rhododendron, drängaskjortor, you name it. Som en explosion och snart är det midsommar!
...och mors dag!
HHB skulle gå tur upp på fjället, men jag kan ju inte det (uppför uppför och sen nerför). Därför tog jag Bybanen till Hop, och gick tur för mig själv. Jag gick från Bybanestoppet, via Wernersholm (där «Ja, vi elsker» blev till) till Troldhaugen! Sista biten var tung för mina stackars ben. Men jag lovade mig själv att om jag gick ända dit, men inte klarade att återhämta mig ordentligt, skulle jag kosta på mig en taxi hem! Det gjorde susen, och efter en trevlig fika- och skrivstund på kafeet, klarade jag att gå tillbaka till Bybanen (via Hop stasjon)! Bybanen til Sletten och sedan bussen hem. Cirka tiotusen steg!
Hans kom hem samtidigt som jag!
A very important and mostly rewarding part of my job is to introduce students to molecular lab techniques, optimising, and problem solving, in addition to assist them through their DNA lab work. Two years ago, Jonas got his initial lab training from me, and today he published this scientific article, which includes results from molecular data that he produced in "my" (UiB's) DNA Lab!
Nästan 50 personer på Zoom - no problems!
En vecka som startar med en ledig (pingst-)dag skulle ju vara finfint. Dessutom sol och 20 grader! Och jag har haft några fina samtal med lite olika personer. Men ändå känner jag mig så skör, överkänslig... Kom igen nu, kämpa; du är robust! Bara lite trött.
Mellan hägg och syren
Om du någon gång vill baka, men känner dig oinspirerad. Kladdkaka och andra chokladkakor känns tråkigt och du vill ha något fräscht. Testa då Elsa Billgrens härliga citronkaka! Lättbakad, jag lovar! Även om jag normalt inte gillar att baka kakor som startar med att vispa smör och socker vitt!
Det blev hushållsarbete i dag; och lite Netflix, ishockey och friidrott. https://www.newyorker.com/magazine/2021/01/25/the-delights-of-new-york-fran-lebowitz-and-martin-scorseses-laugh
Ännu en långhelg! Dessutom var jag ledig i dag för att få kur på sjukhuset! Förra helgen var succé med tanke på maten, så hoppas vi är inspirerade till en ny festhelg!
Imorgon är det söndag och på måndag är det 17. mai, Grunnlovsdagen (1814)!
Tror att vi nu har allt gott hemma, som vi behöver till firandet! Jag har tillochmed köpt en bukett i rött, vitt och blått!
Men, i dag, en sista liten tur till Sletten senter!
Från 1 januari till 27 april 1979 skrev jag dagbok varje dag. Jag fyllde 11 i februari det året. I går kväll läste jag dagboken, som egentligen är en loggbok, Det handlar mycket om vad vi äter, ser på TV, och villka klockslag. Ibland några personliga kommentarer. Det var en bra period i min barndom, av allt att döma!
Jag skriver mycket lite om skolan, utöver att den är tråkig. Och om prov. Vi lekte mycket! Lekte med Johan, Dan, Malin, Lotta, Cissi, Ulf, Stefan, Peter, och andra. Det minns jag också. Och så hade vi börjat ordna party, med dans. Hämtar ibland Johan på Lekis, men det minns jag inte alls!
Kul också att jag känner igen mitt tilltal, alltså att min stil till stor del är densamma. När jag läser och minns går jag i dialog med Louise.
Såhär kan det stå (March 9); «I dag töade det mycket och var regnigt och grått. I skolan hade vi bl.a teckning. Då ritade vi grekiska urnor denna gången. Vi hade rolig timme också. Den är faktiskt inte så rolig.»
He-he 😂👍
JTittar på den stora älgvandringen (svt.se/play). Smidigt att höjdpunkter markeras på tidslinjen, så man kan gå tillbaka och till exempel som här få se en närbild på en älg!
