Waters of March- Águas de Março

A stick, a stone,

It's the end of the road,

It's the rest of a stump,

It's a little alone

A stick, a stone, it's the end of the road
It's the rest of a stump, it's a little alone
It's a sliver of glass, it is life, it's the sun
It is night, it is death, it's a trap, it's a gun

The oak when it blooms, a fox in the brush
The knot in the wood, the song of a thrush
The will of the wind, a cliff, a fall
A scratch, a lump, it is nothing at all

It's the wind blowing free, it's the end of the slope
It's a beam, it's a void, it's a hunch, it's a hope
And the river bank talks of the waters of March
It's the end of the strain, it's the joy in your heart

The foot, the ground, the flesh and the bone
The beat of the road, a slingshot's stone
A fish, a flash, a silvery glow
A fight, a bet, the range of a bow

The bed of the well, the end of the line
The dismay in the face, it's a loss, it's a find
A spear, a spike, a point, a nail
A drip, a drop, the end of the tale

A truckload of bricks in the soft morning light
The sound of a shot in the dead of the night
A mile, a must, a thrust, a bump,
It's a girl, it's a rhyme, it's a cold, it's the mumps

The plan of the house, the body in bed
And the car that got stuck, it's the mud, it's the mud
A float, a drift, a flight, a wing
A hawk, a quail, the promise of spring

And the river bank talks of the waters of March
It's the promise of life, it's the joy in your heart

A snake, a stick, it is John, it is Joe
It's a thorn on your hand and a cut in your toe
A point, a grain, a bee, a bite
A blink, a blizzard, a sudden stroke of night

A pass in the mountains, a horse and a mule
In the distance the shelves rode three shadows of blue

And the river bank talks of the waters of March
It's the promise of life in your heart, in your heart

A stick, a stone, the end of the road
The rest of a stump, a lonesome road
A sliver of glass, a life, the sun
A knife, a death, the end of the run

And the river bank talks of the waters of March
It's the end of all strain, it's the joy in your heart

Read more: Sergio Mendes - Waters Of March Lyrics | MetroLyrics
 

Barbro Lindgren

Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA) går 2014 till Barbro Lindgren (f. 1937)!

Naturligtvis har jag läst Loranga, Masarin och Dartanjang (1969), och tänker ibland på  gammelmorfar som tror att han är en gök och bor i toppen av en tall ute i skogen...

Men de viktigaste böckerna var nog: "...den självbiografiska dagboksserien Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner (1971-73). Författaren skildrar här en ung flickas möte med kärleken och funderingar kring de stora livsfrågorna. Döden är närvarande och temat återkommer i serien om Sparvel (1976-79) som skildrar författarens liv från fyraårsåldern till skolstarten."

Note to myself

Efter så många norska år - ett för mig nytt ord:
Skjutmått heter skyvelære !

Bokberoende

Det är måndag, på morgonen vaknar jag 45 minuter innan väckarklockan ringer, slår av alarmet och ligger kvar till 15 minuter efter klockan skulle ha ringt. Piskar mig upp och in i duschen. Frukost tillsammans med min älskling HHB. Tar Bybanen till jobbet. Jobbar. Men längtar hela tiden hem till böckerna och läsningen! Abstinens! Kan jag ha blivit "bokknarkare"? Hjälp???

Polycaulona candelaria - ljuslav

Xanthoria speciation

Tycker att jag hade en poäng med denna argumentation:
"The phylogenetic trees constructed from DNA sequence data resulted in paraphyly of X. calcicola, because X. aureola is nested inside the same clade, which was also the case in a previous study (Scherrer & Honegger 2003). There is a fundamental distinction between gene trees and species trees (Avise 2000, Rosenberg & Nordborg 2002). Paraphyly, or even polyphyly, in gene genealogies might be a temporary transitional state before finally reaching reciprocal monophyly, owing to incomplete lineage sorting of a genetically variable ancestral population (Avise 2000). Consequently, the genealogical paraphyly observed here cannot be taken as evidence that X. aureola and X. calcicola are conspecific, nor can it be interpreted to mean that colonization has proceeded from an inland rock-walls to maritime habitats. The morphological, chemical, and ecological differences along with the lack of shared haplotypes, on the other hand, indicate that X. aureola and X. calcicola are best treated as separate species."

Lindblom & Ekman (Myc. Res., 2005, sid 194)

Sensitiva barn

Mobbing eller vanligt skoj? På lågstadiet (klass 1-3) hade vi elever fasta platser i matsalen. Jag, som ansågs vara lugn och snäll, blev placerad vid bordet med de bråkigaste killarna, antagligen för att de ansvariga vuxna trodde att jag skulle utöva en lugnande effekt vid bordet. Resultatet blev att jag aldrig såg fram emot lunchrasten, där jag konstant blev plågad. De andra vid bordet oroade mig, gjorde äckliga saker med maten, och det hemskaste av allt: strödde salt i min mjölk. Jag vet inte hur länge det varade. Det kan inte ha varit alla tre åren; någon borde ju ha sett hur jag hade det och räddat mig? Men jag kan inte minnas att jag satt vid något annat bord än just det- i ena hörnet. Jag väljer att tro, att någon av de vuxna (men de åt lunch i lärarrummet, väl!) såg det och avslutade mitt lidande. Eller var jag bara ett ovanligt känsligt barn, som behövde härdas?

Varför jag inte sa ifrån. Jag visste nog inte att det var en möjlighet! Jag var omogen (ett år yngre än mina klasskamrater) och förstod inte det sociala spelet och koderna. Skvallra gjorde man inte. Jag var en liten gråsparv.

Tre år sedan

Idag är det tre år sedan HHBs mor dog. En sorglig men fin dag...

"Nej ingen sorg... stäm upp en segersång!
Så stort och ensamt skall ock ödet vara
för mig en gång, så helt skall allting fara,
så lugn och stolt som du, skall jag ock gå
så liten skall jag ligga där och grå,
så utom allt, så löst från strid och tvång
- så även jag, så även jag en gång."

Of Lichens and Men

Detta skrev jag för snart 20 år sedan:

"Det är inte mer än 130 år sedan människan förstod att en lav är en dubbelorganism bestående av en alg och en svamp som lever tillsammans. Men redan i flera tusen år har människan utnyttjat lavar på många sätt, och i våra dagar får lavarna nya användningsområden kopplade till miljövården."

Numera blir det alltså "inte mer än 150 år sedan"!

Gillar: "I signaturlärans anda trodde man också att lavar som växte på dödskallar var verksamma mot epilepsi. Mest effektivt skulle det vara att bereda läkemedlet av lavar som samlats från skallar av avrättade, gärna hängda, brottslingar."

Stol nummer 11

Jag har precis lärt mig att Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund har en blogg:

"Igår valde Svenska Akademien in Klas Östergren på stol nummer 11. Han efterträder Ulf Linde, som avled i oktober förra året. (På denna stol har även Eyvind Johnson och Erik Axel Karlfeldt suttit.)"

Nu måste jag verkligen skärpa mig och läsa "den märkliga trilogin ”Gentlemen”, ”Gangsters” och ”Den sista cigaretten”"!
Trevlig helg!

Böckerna vi låtsas ha läst

Från Vi Läsers blogg saxar jag:
"När jag avslöjade detta för agenterna var det som att något öppnade sig kring lunchbordet. I tur och ordning avslöjade alla vilka böcker de inte hade läst, och det mest intressanta var så klart inte vad de inte hade läst utan vad de tyckte sig borde ha läst: Sagan om ringen, Jane Eyre, Räddaren i nöden, Mästaren och Margarita, Millenium-triologin. Den sista tillagd med ett skratt."

Hm, är det någon bok jag låtsas ha läst? Ska ta en funderare. Det finns ju två verk som är klassiker i den genren; Ulysses och På spaning efter den tid som flytt. Jag ljuger inte; jag har läst båda. Men jag planerar att läsa Ulysses en gång till, på engelska. Det blir en gigantisk utmaning, misstänker jag! Och så har jag lust att läsa om sista boken i Prousts mastodont-verk. Kan inte franska, som tur är.

"Varför tycker vi att vi borde ha läst vissa böcker? Och, om vi ska hålla på och ljuga om det – vore det inte enklare att bara läsa dem? Det var precis vad jag tänkte förra sommaren, och så gjorde jag det. Vad tyckte jag då? Jo, jag tyckte ungefär lika mycket om Brown som om Dostojevskij. Båda var, på sitt sätt, ganska underhållande, om än något utdragna. Men det känns fantastiskt att ha läst dem!"

Ja nä ja nä

Ja: Har skickat in en kort artikel och har kört PCR på 75 DNA-extrakt.
Nej: Måste göra färdigt en såkallad review på en artikel och måste hitta på vad vi ska ha till middag.

Lørdag

OS, handling och allt annat man måste fixa på lørdagen... Læsa måste jag ju också! Och vila, eller!?

Snabbt om en bok

Jag köpte en hög med böcker från Adlibris; jag som nästan aldrig köper böcker annars. Jag är ju bibliotekstant! Eftersom jag har sett ganska mycket QI på BBC Entertainment, trodde jag att Alan Davis bok skulle vara rolig, han är ju rolig. Och så är ju jag också uppvuxen på 80-talet. Men jag tycker inte att den är så himla kul...

New friend

Detta skriver jag på min nyinkøpta iPad Air, som jag køpte i fredags. Funderar på att køpa till ett tangentbord (norska: tastatur). Hær ska skrivas, men jag måste hitta instællningen som ger svenska å,æ, och ø...

En Hemstad (Malmö)

Jag gillade verkligen "Yarden". Den grep mig och den sitter fortfarande i huvudet. Kanske för att han tillhör samma generation som jag, men också och kanske mest därför att den upplyste mig om många människors realitet idag. Och det behövde jag kanske, där jag sitter i min akademiska medelklasstrygghet. Etc.

Men: Det går trögt med läsningen av Kristian Lundbergs "En Hemstad". Idag hittade jag bokrecensionen som jag tycker slår huvudet på spiken och förklarar exakt varför:

"I Yarden fungerade Lundbergs självupptagna litterära teknik då han hade något konkret – ett arbete – att hänga på sin poetiska prosa. Men En Hemstad lider av samma brist som hans förra bok, Och allt ska vara kärlek: Lundberg berättar för oss att han ska berätta men kommer aldrig riktigt till skott. I båda böckerna är temat sammanvuxet med barndomens utanförskap och fattigdomens förtvivlan. Men påfallande ofta får jag i stället en väderleksrapport."

&

"Lundberg måste befria sig från kritikerna och publikens kärlek och expandera ut ur det där rummet där hans mamma sitter helt galen medan kylskåpet är tomt. En hemstad är en återvändsgränd."

Min forskning används!

Steven D. Leavitt, H. Thorsten Lumbsch &  Larry L. St. Clair har skrivit en artikel i tidskriften The Bryologist, där de använder min forskning som bas! Kul!
   Artikeln heter "Contrasting demographic histories of two species in the lichen-forming fungal genus Xanthomendoza (Teloschistaceae, Ascomycota)" och handlar om hur klimatförändringar/ istider har påverkat populationerna och utbredningsmönstren hos två av "mina" arter, Xanthomendoza borealis (bipolar) och X. mendozae (endemisk i Nordamerika).
   Fyra av mina artiklar från 2000-talet citeras. Det betyder att forskningen och de resulterande publikationerna var till nytta.




Xanthomendoza galericulata Lindblom (Photo Jan Berge.)

Goddag fredag

På att göra-listan:
- Aliquot EXO & SAP
- Deponera X. poeltii-sekvens i GenBank
- Buxus: starta upp projektet (primers, protokoll, lab journal)
- Förbereda för Hobbymässan; med Audun 15.00
- Beställa plast, pipetter, filter etc från VWR

Sköna torsdag

1) Vi Läser i brevlådan när jag kom hem!
2) Förbereder för Bergen Filatelist-Klubs medverkan på hobbymässa i helgen!
3) Antikrundan på SVT!

PCR cyclers of the DNA Lab

Jeg har "døpt" den nye PCR-maskinen til McClintock. Barbara McClintock fikk Nobelprisen og sees av og til som en ikon av feministiske vitenskapsfolk. "Hun" er "slave" til Franklin. Litt fra wikipedia:
"Barbara McClintock (June 16, 1902 – September 2, 1992), was an American scientist and one of the world's most distinguished cytogeneticists, the 1983 Nobel Laureate in Physiology or Medicine

In the summer of 1944 at Cold Spring Harbor Laboratory, McClintock began systematic studies on the mechanisms of the mosaic color patterns of maize seed and the unstable inheritance of this mosaicism.

McClintock officially retired from her position at the Carnegie Institution in 1967, and was made a Distinguished Service Member of the Carnegie Institution of Washington.[36] This honor allowed her to continue working with graduate students and colleagues in the Cold Spring Harbor Laboratory as scientist emerita; she lived in the town.

Most notably, she received the Nobel Prize for Physiology or Medicine in 1983, the first woman to win that prize unshared, credited by the Nobel Foundation for discovering "mobile genetic elements"; it was more than 30 years after she initially described the phenomenon of controlling elements. She was compared to Gregor Mendel in terms of her scientific career by the Swedish Academy of Sciences when she was awarded the Prize.

McClintock died of natural causes in Huntington, New York, on September 2, 1992 at the age of 90; she never married or had children."

P.S.
"Rosalind Elsie Franklin (25 July 1920 – 16 April 1958) was a British biophysicist and X-ray crystallographer who made critical contributions to the understanding of the fine molecular structures of DNA (deoxyribonucleic acid), RNA, viruses, coal, and graphite. Her DNA work achieved the most fame because DNA plays an essential role in cell metabolism and genetics, and the discovery of its structure helped her co-workers understand how genetic information is passed from parents to their offspring.

Franklin is best known for her work on the X-ray diffraction images of DNA which led to the discovery of the DNA double helix. According to Francis Crick, her data was key to determining the structure to formulate Crick and Watson's 1953 model regarding the structure of DNA. Franklin's images of X-ray diffraction confirming the helical structure of DNA were shown to Watson without her approval or knowledge. This image and her accurate interpretation of the data provided valuable insight into the DNA structure, but Franklin's scientific contributions to the discovery of the double helix are often overlooked."

Pharrell Williams - Happy (Official Music Video)

Ska strax resa hem och montera frimärken!