Semester 2013

Det är min sista semesterdag idag. Jag har haft en riktigt lång semester iår. Från 1 juli till siste juli; det blir 23 dagar! I min tjänst har jag 25 feriedagar, så nästan alla dagarna rök! Fast en dag var jag sjukskriven, så den får jag tillbaka...

Första veckan var inte så bra, jag hade svårt att släppa jobbet och ändå känna någon mening "med allt". Men Jenny och Torsten tog med mig på utflykt till Milde och middag hemma hos dem på söndagen den 7 juli, så från och med den dagen var allt OK!

Torsdag 11 juli var Tysabri-dag och på kvällen reste vi till Skåne! I år utökade vi fältarbetet för X. calcicola och inventerade ca 50 extra kyrkor, mestadels på Österlen! Och Glimmingehus! Lovely hela tiden! 16-17 juli övernattade vi på hotell Svea i Simrishamn (lyckad bokning genom booking.com). Hela Skånesemestern var solig och lagom varm. Vi hann med en hel del aktiviteter med min familj också; bland annat middag med hela familjen på Kulturens Östarp, biltur med Johan till Smygehuk, biltur med Johan till Vårhallen och Simrishamn, handla på COOP Forum i Lund (ost!). Kvällen den 22 juli reste vi hem till Bergen igen.

Vi har sett en del på fotbolls-EM för damer på svensk TV (Sverige var arrangör), Tyskland vann. Och så har vi kört på turer, bland annat till Turøy (Sotra) och Kastevik (Bømlo). Kastevik var igår -en lång biltur, mestadels regn. Den turen handlar om Lobaria virens.

Idag ska jag pyssla med olika mysiga saker. Dessutom ska Hans och jag koordinatsätta skånska kyrkor som vi har varit vid!

Vad jag INTE ska idag: Tänka på jobbet, tänka på mina artiklar, dammsuga!

Vårhallen, Skåne. Blandade populationer av X. parietina och X. aureola. Och en älskad bryolog.

OBS: När man har sett så många individ av X. calcicola - och så många blandpopulationer av X. calcicola och X. parietina - som vi har gjort; är det lätt att inse att X. aureola och X. calcicola INTE är identiska, utan två gott skilda arter! Igen och igen får jag bekräftat hur viktigt det är att studera arter i fält, och icke allena förlita sig på molekylära resultat på 1-2 genetiska markörer!!! You can cite me on that!

Bokby Borrby, Österlen

Sommartips! Jag gjorde årets fynd hos Antikvariat Hundörat!

Boktips

Första och enda bok jag har läst på semestern...

Silence

Jag tar ett par veckor fri från skrivandet. Det blir bra. Sommar... Inspiration... Skåne... God sommer!

P.S. Ta en sväng här om du vill läsa en blogg-klassiker! ;.D

Husk- Kom ihåg

Att använda i artikeln jag håller på med: "I tillegg så må vi ikke glemme at Gud alltid sørger for det som mennesket ikke får til."

En veckas semester

Det tar alltså minst en vecka för mig att vänja mig vid ledigheten. En vecka att övertyga mig att jag inte behövs på jobbet, men att det ändå finns mening med existensen... Att det är OK att inte prestera något speciellt. Våra orkidéer är åtminstone tacksamma för att jag äntligen har uppbådat energin att leta upp ett ställe som säljer orkidé-"jord". De två äldsta behövde omvårdnad, men den stora från 2011 håller på att skicka ut en ny blomstängel, så den får vänta till senare!

Bild av en Phalaenopsis.

Mycofilateli II

Jag har ju skrivit här att jag har lust att pyssla med min frimäkssamling Fungi (svampar och lavar) i sommar. Hittills har jag köpt Stanley Gibbons katalog: "Collect Fungi on Stamps" för 2.78 pund...

Facebook writing: Xanthoria s. lat. IV

4) Xanthomendoza fallax: Som en konsekvens av revisionen av X. fallax-gruppen av Poelt & Petutschnig (1992a, b) trudde man ikke at X. fallax i strikt bemerkelse fantes i Norge (Krog et al. 1994: s 350).

Etter hvert fant jeg en kollekt i materialet som blitt ombestemt til X. ulophyllodes i herbariet i Oslo, som jeg mente var X. fallax. Men ettersom jeg bare jobbet med min revision av artene i Nordamerika, gjorde jeg ikke noe annet enn å legge igjen en lapp med kommentar i herbariekonvolutten… Senere fant Einar Timdal enda en kollekt, som vi ble enig var riktig X. fallax! Vi hadde uavhengig av hverandre besøkt en av lokalitetene (Horten) uten å finne igjen arten. Men, mens vi holdt på å skrive på et manuskript om X. fallax i Norge, fant Einar riktig lokalitet i Oslo - og der vokser jammen en fin populasjon!

Vi har publisert dette i Graphis Scripta (Lindblom & Timdal 2004). Helt til slutt  kommenterte vi: ”… it is not unlikely that more localities may turn up, at least in southern parts of the country. ”, og joda, Einar (og Reidar) har funnet flere voksesteder i Vestfold og Telemark! Men den er fortsatt rødlistet som ”truet” (EN).

Jeg ser i NLD at der finnes to funn fra Nord-Trøndelag (herb TRH), men jeg tror de er feilbestemt; kanskje de egentlig er X. fulva?

Arten vokser på rikbarkstrær, alm, ask, lind og lønn. I Skåne har den to kjente voksesteder, begge på mur. En av murene står rett bak et almetre X. fallax var kjent fra, men som ble hogget ned pga almesyke (Frödén & Lindblom 2003).

Der er ikke noen beskrivelse av morfologien i NLD (ettersom X. fallax ikke var med i Krog et al. 1994), men her er noen ord fra Artfakta (svenske ArtDatabanken):
« Fjällig vägglav har en gulorange till orange, upp till 30 mm bred rosettformad bål. Loberna är 1–2 mm breda, i stort sett plana och ibland svagt uppstigande. Vita till gula rhiziner förekommer ofta. Gula soral förekommer i kraterformade fördjupningar som bildas mellan över- och underbark på kanterna av korta sidolober. Apothecier är ovanliga, orange och 1–2 mm breda. » I NLD Photo Gallery er der 19 fotografier av typisk norsk X. fallax og lokaliteten i Oslo.

For meg er viktige diagnostiske karakterer:
- Thallus med liggende lober
- Soralen ser ut som små fuglereir med små grønnlige soredier (grønnlige fordi soredier har ikke noe barksjikt = forskjell fra blastidier)

- Rhiziner

Xanthomendoza fallax er antageligvis nærmest slekt med X. ulophyllodes (begge artene finnes både i Nordamerika og Europa), men også X. alfredii og X. novozelandica må tas med som potensielt nære slektninger (Fig 1 og Fig 3 i Arup et al. 2013). Men utifra de to figurene og teksten, ser det ut til at slekten Xanthomendoza trenger et nærmere studium fof å avklare relasjonene mellom artene.

Litteratur:

* Frödén, P. & Lindblom, L. 2003. Fjällig vägglav fortfarande kvar i Sverige. Lavbulletinen 2003: 22–25.

* Krog, H., Østhagen, H. & Tønsberg, T. 1994. Lavflora. Norske busk- og bladlav. 2 ed. Universitetsforlaget, Oslo.

* Poelt, J. & Petutschnig, W. 1992a. Beiträge zur Kenntnis der Flechtenflora des Himalaya IV. Die Gattungen Xanthoria und Teloschistes zugleich Versuch einer Revision der Xanthoria candelaria-Gruppe. Nova Hedwigia 54: 1–36.

* Poelt, J. & Petutschnig, W. 1992b. Xanthoria candelaria und ähnliche Arten in Europa. Herzogia 9: 103–114.

X. fallax, Norway, Vestfold, Horten - herb O-L41326

Facebook writing: Xanthoria s. lat. III

Xanthoria s. lat., Clade 2: Xanthomendoza

3) Xanthomendoza poeltii: er en europeisk(?) art, som ble beskrevet i 1997. I lavfloraen til Krog et al. ble den feilaktig kalt X. ulophyllodes, men det er rettet opp i NLD. Det er en innlandsart og finnes fra Telemark til Nord-Trøndelag, på rikbark, for eksempel alm, ask, lønn, men av og til også på bjørk, osp og berg. 

NLD beskriver morfologien:
« Lober 1–1,5 mm brede, sentrale lober tett taklagte, avrundete, med soral som ofte er synlige fra oversiden som en smal bord langs lobekanten. Endelober av og til med nedbøyde spisser. Rhiziner ofte tallrike.» Der er syv illustrasjoner av X. poeltii i NLD Photo Gallery.

For meg er viktige diagnostiske karakterer:
- Thallus gir et rufsete, uordnet inntrykk
- Soralen som en bord langs lobene (norsk navn: leppemessinglav)
- Aldri apothecier eller pyknid

Xanthomendoza poeltii finnes i Krog et al. Lavflora; på side 314, men som X. ulophyllodes. Arten ble opprinnelig beskrevet som ny for vitenskapen av Kondratyuk & Kärnefelt i 1997. Kanskje fordi den er så stygg og har en begrenset utbredelse i Norge, er den ikke med i Håkon Holien & Tønsberg sin Norsk Lavflora.

Xanthomendoza poeltii er nærmest slekt med X. galericulata og X. oregana (begge nordamerikanske arter). Disse tre artene danner en monofyletisk gruppe, som er søstergruppe til de to norske artene i Xanthomendoza (X. borealis & X. fulva), som jeg har skrevet om før i denne Fb-serien.

Jeg har en hypotese om at X. oregana (Nordamerika) og X. poeltii (Europa) egentlig bare er to navn på samme art. Hvis jeg har rett, så vil X. oregana være riktig navn på arten (Gyelnik 1932).

X. poeltii: Sweden, Skaane, Vomb - Arup & Ekman (herb O)

Facebook writing: Xanthoria s. lat. II

Xanthoria s. lat., Clade 2: Xanthomendoza

2) X. fulva: er i Norge ikke samlet lenger nord enn Steinkjær (Nord-Trøndelag). Akkurat som i Nord-Amerika se den ut til å ikke forekomme i kyststrøk, men er vanlig på Østlandet.

NLD sier:» Lober smale (0,3–0,8 mm), ± atskilte, som regel gaffelgrenete, med soredier på undersiden. Endelober ikke nedbøyde. Rhiziner få. Oversiden av varierende farge, guloransje, oransje eller nesten rødbrunt oransje. Apothecier sjeldne.”

Men NB at av og til har den masse oransje spisse rhiziner. Fine illustrasjoner i NLD.

For meg er viktige diagnostiske karakterer:

-          den dype oransje fargen (iblant nesten brunoransje)

-          røde pyknid som tydelige vorter på ovensiden (men de er oftest uvanlige)

-          thallus er tynn og nesten litt gjennomsiktig

-          de smale nesten fingeraktige smålobene («grunne innskjæringer»)

-          de grovkornete sorediene («blastidier»)

Xanthomendoza fulva er nærmest slekt med X. borealis (som jeg skrev om her i går), X. hasseana (Nordamerika) og X. montana (Nordamerika). I avhandlingen min (1997) skilte jeg ikke ut X. weberi (SO Nordamerika) fra X. fulva. (Men jeg rettet opp den feilen seinere, i 2006)… I figur 1 (Arup et al. 2013) kan man se at X. weberi egentlig ikke er nært beslektet med X. fulva i det hele tatt! So it goes…

Xanthoria fulva - Norway, Buskerud, Hole - 20041020 http://www.nhm2.uio.no/botanisk/lav/LAVFLORA/LAVFLORA.HTM

Facebook writing: Xanthoria s. lat.

Xanthoria s. lat., Clade 2: Xanthomendoza
Slekten Xanthomendoza ble beskrevet i 1997 og innholdt en eneste art, typearten X. mendoza. Den forekommer i Amerika. I 2002 ble alle Xanthoria-arter med rhiziner og avlange konidier ført til Xanthomendoza, men slekten har også etterpå gjennomgått noen forandringer.

I dagens definisjon er alle arter bladformet (foliose) utenom en (X. trachyphylla). De har oftest rhiziner på undersiden og konidiene er lange og avlange eller smalt ellipsoide.

Fire arter i Norge. Denne gjennomgang er alfabetisk.

1) Xanthomendoza borealis: er en art med bipolar utbredelse (Lindblom & Søchting 2008). I Norge har vi den fra Oppland til Finnmark, på berg, gjerne tørt under overheng. Den vokser ofte sammen med Xanthoria (Polycauliona) candelaria og kan være litt vanskelig å skille fra den.

NLD beskriver morfologien meget godt:
«Thallus ± puteformet eller uregelmessig utbredt. Lober opprette, tettstående, 2–5 mm høye, avrundete eller med grunne innskjæringer, konvekse eller med nesten røraktig nedbøyde kanter. Oversiden dypt oransje til rødoransje, ± pruinøs mot spissene. Undersiden flekkvis med grovkornete soredier. Rhiziner få til mange. Apothecier meget sjeldne. Pyknidier som regel dårlig utviklede, pyknokonidier stavformede.» Der er fire meget illustrative fotografier av typisk norsk X. borealis i NLD Photo Gallery.

For meg er viktige diagnostiske karakterer:
- Thallus er ofte puteformet med opprette lober
- Oransje farge, oftest men ikke alltid mørkere enn X. candelaria
- Grove soredier (‘blastidier’)
- Ofte helt eller delvis pruinøs

http://www.nhm2.uio.no/botanisk/lav/Photo_Gallery/Xanthoria/borealis_G=Norway+Oppland+Dovre_D=20050803_H=O-L148963_O=E-Timdal_C=ET_I=DSC_1868.JPG

Kommentarer:
- TYPEARTEN: Xanthomendoza mendozae (Räsänen) S.Y. Kondr. & Kärnefelt, Progr. Probl. Lichenol. Nineties. Proc. Third Symp. Intern. Assoc. Lichenol., Biblthca Lichenol. 68: 26 (1997)

- ARTIKEL om X. borealis: LINDBLOM, L. & SØCHTING, U. 2008. Taxonomic revision of Xanthomendoza borealis and Xanthoria mawsonii (Lecanoromycetes, Ascomycota). – Lichenologist 40: 399-409.

Facebook writing: Xanthoria s. lat.

Figur 1 (Arup et al. 2013) viser forholdene mellom underordener, familier, underfamilier og slekter i ordenen Teloschistales. Våre norske arter av Xanthoria sensu lato finner vi, akkurat som før, i familien Teloschistaceae. I Teloschistaceae er der tre monofyletiske grupper med maksimal støtte, Caloplacoideae, Teloschistoideae og Xanthorioideae. Det er altså tre underfamilier som holder i alle molekylære fylogenetiske analyser, men deres innbyrdes slektskapsforhold er uklart.

Vi kommer at holde oss i underfamilien Xanthorioideae, som forfatterne (Arup et al. 2013) analyserer i to deler («Clade 1» og «Clade 2») i figur 2 og 3. Jeg tenker starte i «Clade 2», der vi finner fire norske arter i slekten Xanthomendoza.

Facebook writing: Xanthoria s. lat.

Dette er de 10 artene som i dag er kjent fra Norge:

 • Xanthoria aureola - kystmessinglav
• Xanthoria borealis - fjellmessinglav
• Xanthoria candelaria - grynmessinglav
 • Xanthoria elegans - raudberglav
• Xanthoria fallax - buktmessinglav (En)
• Xanthoria fulva - dvergmessinglav
• Xanthoria parietina - vanlig messinglav
• Xanthoria poeltii - leppemessinglav
• Xanthoria polycarpa - småmessinglav
• Xanthoria sorediata – kalkmessinglav
 

To ytterligere arter som jeg mener er sannsynlig å finne i Norge er Xanthoria calcicola (Sverige i hvert fall N til Varbergs festning på vestkysten; Danmark) og X. ulophyllodes (Storbritannia, der jeg har sett den i Scotland). For ca 10 år siden samlet Hans og jeg en Xanthoria utenfor Vinstra, som vi preliminært etiketterte X. «ulophyllodes». Dessverre har vi ikke klart å finne ute om det virkelig er den arten (enda)...

Xanthomendoza ulophyllodes locality, Scotland.

Facebook group writing

Inspirert av Einar Timdal sine epistler om Wahlenberg her på "Norske Lav", tenkte jeg skrive en serie småstykker om artene i slekten Xanthoria s.lat. i Norge. Det har skjedd en god del siden seneste utgave av Krog et al. (1994, Lavflora. Norske busk- og bladlav. Universitetsforlaget), både floristiskt og systematisk. Fargefloraen av Holien & Tønsberg (2006, Norsk lavflora, Tapir) behandler kun fire arter, antagelig valgt ut fordi de er de mest uproblematiske (Xanthoria parietina, X. elegans, X. candelaria, X. polycarpa).

 Dessuten ble nylig en ny systematikk for familjen Teloschistaceae publisert, se lenke. Å skrive om konsekvensene for taxa kjent fra Norge blir en god måte for meg å selv lære meg de nye slektene! Håper jeg! Så følg med!

I sommar: mycofilateli!

"No, being a mycophilelatist is not an immoral activity. It’s a term describing one who collects mushroom topical stamps. There are a small number of people in the stamp collecting world who specialize in mushroom topicals. Topicals are stamps that have specific pictures on them or are themed on a certain “topic” like trains, bugs,…"

Det blir motivsamling ('topicals')  i sommar. Alla sorters svampar (ascomyceter, basidiomyceter, licheniserade, ätliga, giftiga, mediciner...) i hela världen!

Ensam hemma: Vecka 24 Anno 2013

HHB på fältarbete söndag tom torsdag.
Alltså städade jag; dammtorka, damsuga, tvätta golv, panta flaskor, kasta glas. Oh, vad tungt dammsugning är...
Kaffe och möte med PMJ (gick bra!). Bokcirkel måndag kväll (trevligt)! Dammsög överallt! Frukostmöte med ACB på Neptun (nice!). Husdoktorn på Nesttun (pust...). Last DNA lab meeting of spring 2013 (fint!). Tysabri-kur på sjukhuset (noen ganger er det allright...). Trött, men gick på DNS vårens sista "felleslunsj" (vann inte på vinlotteriet...). Trött trött trött; handlade hem middag, för HHB skulle komma hem. Hann vila några timmar!
Idag; skrivit tack-för-maten-tal till UM sommarfest i eftermiddag. Den börjar kl 16.00. Då börjar helgen!

En... diagnos

Idag är det elva år sedan läkaren meddelade mig den diagnos jag gick och väntade på. Jag var odiagnosticerad i två år; från maj 2000! Det känns som en evighet har passerat sedan dess. Så många resor upp och ner sedan dess... Jag frågade mig själv: "Kan man vänja sig?" Och svarade. "Kanske till en viss grad." Idag vill jag svara: "Jodå, du hade rätt; till en viss grad kan man vänja sig. Men absolut inte helt!"

P.S. 2004: "För mig har de 4 sista åren varit viktiga, och jag har ofta lust att berätta för någon (för alla i världen?!) att det faktiskt är så att vem som helst kan bli sjuk. Ingen kan räkna med att gå genom livet och vara helt frisk hela tiden. Och ingen kan räkna med att få en sjukdom som det är möjligt att bli frisk ifrån. Och därför måste ALLA försöka leva i dag, och vara helt och fullt närvarande i dag. Så mycket som möjligt. Oavsett om livet är perfekt eller inte."

Vem  som  helst  kan  bli  sjuk -  jag också,  du  också ...

Lavseminarium

Frn en epost jag skrev idag:
"I fredags arrangerade Tor och Heidi "Lichenologisk seminar til ære for Professor Per Magnus Jørgensen". det var alltså inte museets avtackning; den kommer senare!
http://www.uib.no/arboretet/seminar/2013/05/lichenologisk-seminar-til-aere-for-professor-per-magnus-jorgensen
Det var alltså föredrag av Arve Elvebakk, Einar Timdal, Zdenek palice och Lars Arvidsson. Surprisen var ett brev och bildvisning från David Galloway, som lars Läste upp - alltid roligt att se gamla bilder på lichenologerna!
Trevlig middag på 'Bryggeloftet', där vi var 12 personer. Skönt att få en dag med bara lav! Jag saknar ibland att vara en del av en lavgrupp."

Evolutionary history of the liverworts

Update of my bryophyte knowledge:

"Nucleotide sequence data from three chloroplast genes (rbcL, rps4 and psbA), one nuclear gene (the ribosomal LSU) and one mitochondrial gene (nad5) were assembled for 173 species in 117 genera of liverworts, making this the largest molecular phylogeny of the group to date. Analyses of these data provide support for the monophyly of the liverworts, and for previously resolved backbone relationships within the Marchantiophyta. The earliest divergence involves the “simple thalloid” taxa of the Haplomitriaceae and Treubiaceae. A Blasiaceae/complex thalloid clade is resolved as sister to all remaining liverworts. The leafy liverworts do not resolve as monophyletic. The separation of the Aneuraceae/Metzgeriaceae from all other simple thalloids and their placement within the “leafy” clade as sister to the enigmatic leafy genus Pleurozia, as suggested in earlier molecular phylogenies, is also supported by this far larger data set."

Listening to "The Cure"

Robert Smith says: "I've never regretted not having children. My mindset in that regard has been constant. I objected to being born, and I refuse to impose life on someone else. Living, it's awful for me. I can't on one hand argue the futility of life and the pointlessness of existence and have a family. It doesn't sit comfortably.

"I enjoy myself hugely," he says, with a laugh, "but you know, it's despite myself, really."