Precis såhär, som Eva skriver, tänkte jag häromdagen, men inte så välformulerat:
"Hur jag skulle behöva ta ett steg ur en samling människor för att se det hela från utsidan. Jag är otroligt tacksam för min lägenhet, för mitt liv, för att jag har ett jobb, för att jag är frisk och kan känna lycka för litet, men en svaghet jag har är att inte se ”utifrån”. Jag blickar inåt när det gäller mig själv i kontakt med andra – inte in i mig själv, utan jag kan inte lyfta blicken och se socialt agerande från ett lite bättre perspektiv.
Det tål att funderas över."
Wednesday, August 31, 2011
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment