Waters of March- Águas de Março

A stick, a stone,

It's the end of the road,

It's the rest of a stump,

It's a little alone

A stick, a stone, it's the end of the road
It's the rest of a stump, it's a little alone
It's a sliver of glass, it is life, it's the sun
It is night, it is death, it's a trap, it's a gun

The oak when it blooms, a fox in the brush
The knot in the wood, the song of a thrush
The will of the wind, a cliff, a fall
A scratch, a lump, it is nothing at all

It's the wind blowing free, it's the end of the slope
It's a beam, it's a void, it's a hunch, it's a hope
And the river bank talks of the waters of March
It's the end of the strain, it's the joy in your heart

The foot, the ground, the flesh and the bone
The beat of the road, a slingshot's stone
A fish, a flash, a silvery glow
A fight, a bet, the range of a bow

The bed of the well, the end of the line
The dismay in the face, it's a loss, it's a find
A spear, a spike, a point, a nail
A drip, a drop, the end of the tale

A truckload of bricks in the soft morning light
The sound of a shot in the dead of the night
A mile, a must, a thrust, a bump,
It's a girl, it's a rhyme, it's a cold, it's the mumps

The plan of the house, the body in bed
And the car that got stuck, it's the mud, it's the mud
A float, a drift, a flight, a wing
A hawk, a quail, the promise of spring

And the river bank talks of the waters of March
It's the promise of life, it's the joy in your heart

A snake, a stick, it is John, it is Joe
It's a thorn on your hand and a cut in your toe
A point, a grain, a bee, a bite
A blink, a blizzard, a sudden stroke of night

A pass in the mountains, a horse and a mule
In the distance the shelves rode three shadows of blue

And the river bank talks of the waters of March
It's the promise of life in your heart, in your heart

A stick, a stone, the end of the road
The rest of a stump, a lonesome road
A sliver of glass, a life, the sun
A knife, a death, the end of the run

And the river bank talks of the waters of March
It's the end of all strain, it's the joy in your heart

Read more: Sergio Mendes - Waters Of March Lyrics | MetroLyrics
 

Barbro Lindgren

Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA) går 2014 till Barbro Lindgren (f. 1937)!

Naturligtvis har jag läst Loranga, Masarin och Dartanjang (1969), och tänker ibland på  gammelmorfar som tror att han är en gök och bor i toppen av en tall ute i skogen...

Men de viktigaste böckerna var nog: "...den självbiografiska dagboksserien Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner (1971-73). Författaren skildrar här en ung flickas möte med kärleken och funderingar kring de stora livsfrågorna. Döden är närvarande och temat återkommer i serien om Sparvel (1976-79) som skildrar författarens liv från fyraårsåldern till skolstarten."

Note to myself

Efter så många norska år - ett för mig nytt ord:
Skjutmått heter skyvelære !

Bokberoende

Det är måndag, på morgonen vaknar jag 45 minuter innan väckarklockan ringer, slår av alarmet och ligger kvar till 15 minuter efter klockan skulle ha ringt. Piskar mig upp och in i duschen. Frukost tillsammans med min älskling HHB. Tar Bybanen till jobbet. Jobbar. Men längtar hela tiden hem till böckerna och läsningen! Abstinens! Kan jag ha blivit "bokknarkare"? Hjälp???

Polycaulona candelaria - ljuslav

Xanthoria speciation

Tycker att jag hade en poäng med denna argumentation:
"The phylogenetic trees constructed from DNA sequence data resulted in paraphyly of X. calcicola, because X. aureola is nested inside the same clade, which was also the case in a previous study (Scherrer & Honegger 2003). There is a fundamental distinction between gene trees and species trees (Avise 2000, Rosenberg & Nordborg 2002). Paraphyly, or even polyphyly, in gene genealogies might be a temporary transitional state before finally reaching reciprocal monophyly, owing to incomplete lineage sorting of a genetically variable ancestral population (Avise 2000). Consequently, the genealogical paraphyly observed here cannot be taken as evidence that X. aureola and X. calcicola are conspecific, nor can it be interpreted to mean that colonization has proceeded from an inland rock-walls to maritime habitats. The morphological, chemical, and ecological differences along with the lack of shared haplotypes, on the other hand, indicate that X. aureola and X. calcicola are best treated as separate species."

Lindblom & Ekman (Myc. Res., 2005, sid 194)

Sensitiva barn

Mobbing eller vanligt skoj? På lågstadiet (klass 1-3) hade vi elever fasta platser i matsalen. Jag, som ansågs vara lugn och snäll, blev placerad vid bordet med de bråkigaste killarna, antagligen för att de ansvariga vuxna trodde att jag skulle utöva en lugnande effekt vid bordet. Resultatet blev att jag aldrig såg fram emot lunchrasten, där jag konstant blev plågad. De andra vid bordet oroade mig, gjorde äckliga saker med maten, och det hemskaste av allt: strödde salt i min mjölk. Jag vet inte hur länge det varade. Det kan inte ha varit alla tre åren; någon borde ju ha sett hur jag hade det och räddat mig? Men jag kan inte minnas att jag satt vid något annat bord än just det- i ena hörnet. Jag väljer att tro, att någon av de vuxna (men de åt lunch i lärarrummet, väl!) såg det och avslutade mitt lidande. Eller var jag bara ett ovanligt känsligt barn, som behövde härdas?

Varför jag inte sa ifrån. Jag visste nog inte att det var en möjlighet! Jag var omogen (ett år yngre än mina klasskamrater) och förstod inte det sociala spelet och koderna. Skvallra gjorde man inte. Jag var en liten gråsparv.

Tre år sedan

Idag är det tre år sedan HHBs mor dog. En sorglig men fin dag...

"Nej ingen sorg... stäm upp en segersång!
Så stort och ensamt skall ock ödet vara
för mig en gång, så helt skall allting fara,
så lugn och stolt som du, skall jag ock gå
så liten skall jag ligga där och grå,
så utom allt, så löst från strid och tvång
- så även jag, så även jag en gång."

Of Lichens and Men

Detta skrev jag för snart 20 år sedan:

"Det är inte mer än 130 år sedan människan förstod att en lav är en dubbelorganism bestående av en alg och en svamp som lever tillsammans. Men redan i flera tusen år har människan utnyttjat lavar på många sätt, och i våra dagar får lavarna nya användningsområden kopplade till miljövården."

Numera blir det alltså "inte mer än 150 år sedan"!

Gillar: "I signaturlärans anda trodde man också att lavar som växte på dödskallar var verksamma mot epilepsi. Mest effektivt skulle det vara att bereda läkemedlet av lavar som samlats från skallar av avrättade, gärna hängda, brottslingar."