Monday, April 16, 2018

Lavar och människor



Här är ett stycke ur en text jag skrev år 1994, om "Lavar och människor":



Nödföda eller delikatess



Lavar har använts som människoföda i många av världens kulturer, särskilt på norra halv­klotet. I de nordiska länderna förekom det under tider av missväxt och svält att man drygade ut mjölet med torkad och mald s.k. islandslav. Man kunde också koka gröt, som fick en geléaktig konsistens, men måste först laka ur lavens bitterämnen. I kokböcker från andra världskrigets Norge kan man hitta recept på frikadeller gjorda av lav-gröt. På Island ingår lavar än idag i matlagningen och betraktas alls inte som nödföda. I Japan kan man bli serverad en delikatess kallad Iwatake (”sten-svamp”), vilket är en speciell art som äts friterad i olja eller i en sallad.



Är det speciellt nyttigt att äta lav? Näringen i lavar består till allra största delen av kolhydrater. I många lavar utgörs kolhydraterna av cellulosa, som människo­kroppen inte kan tillgodogöra sig. Men äter man rätt lavar, i vilka kolhydraterna har en stärkelseliknande struktur, blir näringsintaget fullgott och jämförbart med normal kost. Lavkosten ger i dessutom mättnadskänsla och håller tarmfunktionerna igång. I en nödsitua­tion kan detta betyda skillnaden mellan liv och död! Lämpliga lavar är t.ex. tuschlav, islandslav och olika skägglavar. Tyvärr är dock vitamininnehållet mycket lågt. Stor­skalig skörd för mänsklig konsumtion är knappast tänkbar, eftersom återväxten går ytterst långsamt och kan ta upp till 20 år. Dessutom är lavar ytterst svåra att odla.



 

No comments: