Jag gillade verkligen "Yarden". Den grep mig och den sitter fortfarande i huvudet. Kanske för att han tillhör samma generation som jag, men också och kanske mest därför att den upplyste mig om många människors realitet idag. Och det behövde jag kanske, där jag sitter i min akademiska medelklasstrygghet. Etc.
Men: Det går trögt med läsningen av Kristian Lundbergs "En Hemstad". Idag hittade jag bokrecensionen som jag tycker slår huvudet på spiken och förklarar exakt varför:
"I Yarden fungerade Lundbergs självupptagna litterära teknik då han hade något konkret – ett arbete – att hänga på sin poetiska prosa. Men En Hemstad lider av samma brist som hans förra bok, Och allt ska vara kärlek: Lundberg berättar för oss att han ska berätta men kommer aldrig riktigt till skott. I båda böckerna är temat sammanvuxet med barndomens utanförskap och fattigdomens förtvivlan. Men påfallande ofta får jag i stället en väderleksrapport."
&
"Lundberg måste befria sig från kritikerna och publikens kärlek och expandera ut ur det där rummet där hans mamma sitter helt galen medan kylskåpet är tomt. En hemstad är en återvändsgränd."
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment