Igår läste jag ut "Winter Journal" av Paul Auster. Hela boken är skriven i du-form, vilket jag tyckte var intressant. Formen skapar på samma gång en känsla av närhet och avstånd, tycker jag. Och jag tröttnade i slutet. Boken är inte tjock alls, men kändes ändå litegrann för lång. Jag håller med en resencent (kommer inte ihåg vem/var), som tyckte bäst om den delen av boken där Auster listar och kommenterar alla adresser han har bott på (ca 20)!
Tror att jag ska testa att skriva en dag i du-form i min pappersdagbok!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment