Vissen dag; ska på kontroll på sjukhuset klockan ett. Men jag har åtminstone varit duktig och skrivit lista på vad jag vill ta upp. Och duschat och tagit på mig rena kläder, oroa dig inte! Men samtidigt är det en fin dag; jag tog 7:20-bussen och det är ganska ljummen luft och sol. Såg massor av blommor som blommar, bl.a. 'drängaskjortor' och körsbär. Det känns himla konstigt, jag är samtidigt mycket sårbar (gråten i halsen) och mycket stark (robust optimist)! Det är kanske det som är en kognitiv approach: gråta ut för att sedan vara handlingskraftig och ta tag i situationen/problemet???!!!
PS titeln är ett citat från Piled Higher and Deeper (PhD).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment