Det var så konstigt: i morse försov jag mig næstan exakt en timme. Jag som aldrig försover mig! Jag blev inte stressad, trots att jag skulle på ett informationsmøte klockan nio. Jag duschade, väckte HHB, gick ner till Bybanen medan jag njöt av uppehållsväder, grått och relativt milt - och att ljuset kommer tillbaka om morgonen. Blev bara 20 minuter sen till mötet. Ett sällsynt mysigt möte!
Resten av dagen kände jag mig annorlunda än tidigare i år. Lättare, mer förlåtande och generös mot mig själv och andra, etc. Jag njöt i fulla drag av dagen! Undrar vad som hände?
Var det drömmen som jag tillät mig själv att drömma färdigt på morgonkvisten? Den slutade med att jag meckade på en vit bil. Den var vit och liknade en Range Rover i formen; lika hög, men mindre. Jag fixade några skruvar i fronten. När jag skulle gå, såg jag att dörrarna på vänster sida var låsta, men inte på höger sida, där jag stod. Jag öppnade dörrarna , tryckte ner knapparna och slog igjen dörrarna. Sedan gick jag därifrån. Drömmen var slut.
Eller var det det faktum att det är märkbart ljusare på morgonen? Eller hoppet att vintern ska ge sig och våren kanske är på väg? Kanske för att jag inte har överdrivet mycket att göra på jobbet, och därför hinner med några egna projekt? Och är ett år äldre = 48 år!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment