Unleash...

Jag vet faktiskt inte vilka krafter som släpps loss inom mig när jag börjar gräva i och analysera mitt förflutna. Idag gick jag stegvis; från förra fredagen, till slutet av nittitalet, studenttiden, barndomen och till slut vågade jag gå så långt tillbaka som ettårsåldern. Inga minnen från jag var ett år, bara hypoteser...  Det verkar som om hjärnan uppfattar det som att den tillåts att gå loss - på bussen hem och när jag stod i köket och skalade potatis poppade minnen upp, som jag inte har tänkt på på mycket länge. Händelser från tonåren, som gjorde starka intryck! Och som jag skrev om i dagboken. Ska leta upp exakt när det hände. Lådan med dagböckerna står just nu, medan vi renoverar, under tvättkorgen. Ganska lättillgänglig, med andra ord. Men tröskeln är ändå hög!