Äta sova dö

Jag gick på bio igår (ensam och med en alldeles för stor godispåse) och såg den svenska (skånska!) filmen Äta sova dö. Detta blir ingen recension, men det är en film som fick mig att tänka på många saker. Huvudpersonen Raša  är kaxig, modig, barnslig, känslig, och försöker och försöker igen! Här är SvDs recension. Hon har jobbat i "grönsaksfabriken" sedan hon var 16 år. Hon får sparken när de skär ner. Varför får hon inte hjälp att ta körkortet som hon behöver? Hade hon haft körkort, hade hon fått behålla jobbet som hon gillade och där arbetsgivaren och kunderna gillade henne. Och då kunde hon bo kvar, hjälpa sin pappa och sluppit flytta till Malmö... Systemfel...

Samtidigt som jag känner en oändlig sympati och beundran för henne och "hennes folk" är jag himla glad att jag fick en chans att sticka!

Bra repliker i filmen också. Unni Drougge skriver: "Račas verklighetsanpassade och osentimentala replik när hon söker jobb som brandskyddskonsult är oslagbar. Den går typ: ”Du kanske tyckte att mitt namn lät så där arabiskt eller så, men jag är svensk. Alltså, till sättet också.” Eller när nån gubbe på pizzerian kläcker ur sig nåt nedsättande om muslimer och Rača säger: ”Men så kan du fan inte säga! Min pappa och jag är ju muslimer.” Och sen är det inte mer med det."